Främmande patogener och kroniska hälsoutmaningar

Utmattning, mage-tarm problem, allergier, högt blodtryck, hudbesvär, depression, inflammationer, återkommande infektioner… Det här är några av dagens hälsoutmaningar. Med erfarenheten av hundratals patientfall och via utbildningar, föreläsare, läkare och så vidare har jag lärt mig att oavsett hälsoutmaningar tänker jag alltid främmande patogener (bakterier, virus, parasiter, svampar och toxiner). Nästan i samtliga fall hittar vi immunförsvarsbelastningar.


Jag skall nu ta ett kund-exempel på hur det kan se ut vid en immunförsvarsbelastning.

 

Man med atopisk hud

 

En ung herreman kommer in på första besöket med elak hud; röd, torr, svullen, utslag, huden kliar och ögonen rinner. Andra symptom som jag lägger märke till hos honom är nervositet, darrningar, håller gärna avstånd och han är lite tom på glädje i blicken. Han har kämpat hela sitt liv med detta problem och blommar inte. Han använder bl. a. kortisonsalva för att överleva vardagen och förhoppningsvis få en något så när god sömn.

I vilket tillstånd är hans autonoma nervsystem med denna elaka hud? Är det i lugn och ro i kroppen och det finns alla möjligheter för återhämtning och bearbetning både psykiskt och fysiskt? Nej! Ett konstant stresspåslag där alla dygnets timmar går ut på alarm, alarm, alarm.

 


Vad kan den unga mannen vara belastad av?

 

Patogenpåslag: Klientens försvarssystem går på högvarv och blir överkänsligt och försvaret angriper det mesta i hans system. Försvaret angriper också det som inte skall angripas. Immunförsvaret överproducerar inflammatoriska bakteroider som skall få död på mikroberna. Hans kropp bildar också gifter som skall ta död på mikroberna. Slemhinnorna frisätter slem för att frakta ut mikroberna. Slemhinnor svullnar. De främmande mikroberna har övertag och stjäl all näring och energi.

Stressade binjurar och immunförsvaret: Vid alarmpåslaget har han ett högt adrenalin och kortisolpåslag. Det blir en ond cirkel av det hela. Adrenalin är direkt saltsyrahämmande vilket gör att maten som äts inte bränns tillräckligt snabbt. Saltsyran skall bränna död på främmande mikrober i magsäcken vilket inte sker. Med saltsyrabrist ruttnar maten vilket ökar slemproduktionen och miljön för svampar och parasiter är perfekt.

Bukspottskörteln, som producerar matsmältningsenzymer och insulin, är den stresskänsligaste körteln vi människor har. Då vi har ett alarmtillstånd på backar den och producerar mindre enzymer och insulin för att andra mekanismer i det läget är viktigare. Nedbrytningen av socker i kroppen fungerar mindre effektivt, parasiter och svampar trivs då de får äta sockret. Klienten får energibrist och behöver mera socker/energi. En ond cirkel är igång. Brist på matsmältningsenzymer gör att näringsämnen inte bryts ner för att upptas och näringsbrister är ett faktum. Avsaknad av viktiga näringsämnen som behövs för att slå på lugn och ro systemet så att vi kan återhämta oss. Samtidigt med alarmpåslaget förbrukas mera bränsle/näringsämnen än normalt. 

Goda tarmbakterier dör av stress också vilket gör att våra mastceller går på hög varm. Mastcellerna producerar histamin och antikroppar. Kroppens histamin-nivåer är allt för hög och överkänsligheten ökar. Allergier för honom är vardag.

Levern: Alla överskottshormoner, gifter som kroppen producerar i försvar och gifter som främmande mikrober producerar skall levern ta hand om. Ur vår mat skall vi också få näring för organfunktion och levercellernas energi börjar sina. Levern blir överbelastad och orkar inte med avgiftningen. Vanliga symptom på leverstress är ilska, frustration, huvudvärk, klåda och besvär med ögonen. Man ser på klienten att han har en underliggande frustration och ilska som ständigt gör sig påmind inombords. Han har riktigt lätt att bli irriterad på det mesta.

Andning: Med detta tillstånd får vi anspänningar vilket gör att vi börjar ytandas och överandas. Överandning leder till obalanser i syre och koldioxidbalansen och viktiga organ får syrebrist. Vid syrebrist börjar kroppen producera mjölksyra och kroppen blir försurad. Vi reglerar vårt PH-värde med 70 % via andningen och för att få ut syror börjar vi överandas och fastnar i oro och anspänningar.  Att andas med näsan är inget alternativ för denna unga man då slemhinnorna i näsan är så svullna plus all slembildning. Han andas för det mesta med munnen och andningen är orytmisk och snabb. När vi munandas förlorar betydligt mera vätska än vid näsandning och därför blir slemhinnor och huden betydligt torrare.

Vi reglerar vårt ph-värde med 70 % via andningen och klientens andningsbeteende gör kroppen sur. En sur kropp ger värk och stelhet i muskler och leder samt igen en perfekt miljö för patogener. När vi överandas och ytandas sjunker koldioxidnivån. Koldioxid gör oss lugna och harmoniska både psykiskt och fysiskt. Minskad koldioxidnivå triggar också ångest och oro. Vanligt är också att ha andningsuppehåll för att hålla hjärnskärpa. Det är ungefär lika ekonomiskt som att kissa på sig utomhus för att få varmt. Det känns varmt först men sen blir det kallare än innan. Med andningsuppehåll har man hjärnskärpa en stund men sen blir skärpan sämre än innan.

 

Se hela klienten

 

 

Jag kunde skriva en hel bok om klientens liv, om hans självförtroende, avsaknad av livsglädje, begränsningar osv. När jag får en sådan klient till kliniken skulle jag helst av allt bara vilja krama om honom och bekräfta och förstå alla hans utmaningar. Ni kan se tydligt och klart att allt hänger ihop. Vi måste se hela klienten. Något gick snett som rubbade immunsystemet som lade igång denna process. 

Detta exempel ger hudbesvär som primärt problem. Det kan se likadant ut för en annan person men primära problemen kan vara olika beroende på svagheter, gener. Ämnesomsättningsrubbningar, hypotyreos, allergier, reumatiska sjukdomar, blodtryck, psykiska besvär, mage-tarm, utmattning, utbrändhet, cancer osv. Det är ofantliga gånger jag stött på sjuka människor som har fått helt fel behandling. Den unga herremannen har fått kortisonsalva för att lindra symptom. Är det rätt behandling? Kortison är dessutom svampgödande. En annan klient har fått depressionsmedicin för utmattning. En tredje har fått saltsyradämpande medicin som symptomlindring för magsäcksproblem och där kan ni ju tänka ut hur den medicinen påverkar förbränningen av mat och främmande mikrober. En fjärde har fått sömnmedicin för sömnbesvär.

 

Grundproblemet är ofta dysbios

 

 

I de flesta fall är problemet dysbios. Dysbios kan man förlikna med ogräs. Ogräs som tar över trädgårdslandet. Främmande mikrober som tar över vår inre flora. Behandling för dysbios-patienter måste ske stegvis.

 

Steg 1:

Eliminera: Ta bort allt som stressar och ge näring åt de organ som skall rensa.

Min klient behövde först och främst få bort ogräset. Han var belastad av bakterier, virus, svampar och parasiter. Han fick mikrobdödande örter.

Diet: Håll bort mat som matar mikroberna. Främst socker, jäst, gluten, mjölk. Koffein bör också undvikas p.g.a. att ämnet stimulerar stresspåslag. Sur mat som griskött och apelsin skall också undvikas.

Stärk organ som är svaga: I klientens fall behövde levern backup med stödjande näring och örter och binjurarna lugnande medel.

Stöd binjurarna för att få autonoma nervsystemet i balans. För att läka måste binjurarna vara lugna.

Andning. Alla behöver bli medveten om sitt andningsbeteende och styra den. Näsandning med långsamma rytmiska andetag. Normal inandning neråt och utdragen/bromsande utandning som gör att koldioxidnivån normaliseras och kroppen förstår att slappna av. Tejpa munnen på natten.

 

Steg 2:

Bygga upp: Efter utrensning behöver immunsystemet byggas upp för hållbarhet. Goda tarmbakterier, slemhinneuppbyggande medel, näring för ökad saltsyraproduktion, näring för matsmältningsenzymers produktion. Ibland om dysbiosen inte varat så länge behövs inte uppbyggnadsfasen, men har man haft problemet många år eller hela livet behöver immunsystemet byggas upp under en längre tid.

 

Idag kan jag berätta att min klient är lycklig. Hans hud är fin. Han vet att för mycket av det goda onyttiga är inte bra för honom. Enstaka allergier finns kvar. Han skakar inte mera och är avslappnad och skrattar och skämtar. Han är ödmjuk till livet och vet var begränsningar finns och livet är inte alltid en dans på rosor. Livsgnistan i ögonen lyser. Han har fått livskvalitet. 

 

 

Text: Ann Snellman, terapeut

382